Tre’s lära är en teokratisk världsbild där skapelsen ännu pågår. Drejaren formade världen ur tomhet, men lämnar verket öppet för fullbordan. Minnaren bevarar det förgångna, Drömmaren ser det som ännu ej blivit. Tillsammans utgör de Tre en helhet där människan bär uppdraget att delta i skapelsens fortsättning.

Religionen rymmer två huvudriktningar. Den nivarotiska grenen dominerar i konventsstäderna och präglas av ritualtyngd, ornamentik och maktcentrering kring Cherarken, som i praktiken överträffar den världsliga regenten. Den marquéscentriska tolkningen, vanlig i drakdominerade områden, ser istället Landsmodern som Drömmarens levande röst och betonar framtid, mission och profetia.

Trosutövningen sker genom dagliga riter: gryningsböner till Minnaren, middagsrop till Drejaren, skymningsvisioner till Drömmaren. Veckans höjdpunkt är Sabbádoera, då heliga ljus tänds, hymner sjungs och samtal förs om livets mening. Året följer en rituell cykel med högtider som Trefotsdansen, Minnesvakan och Drömmardagen, där tiden uppfattas som spiralisk, inte linjär.

Etiken betonar lydnad, återhållsamhet och renhet. Vantro, kritik och avvikelse betraktas som farligare än våld. Prästerskapet är tredelat: de arbetande, predikande och missionerande. Trinsynoden, med sina inkvisitorer, vakar över trosrenhet med obeveklig hand. Deras makt går djupt in i både hov och hushåll, där de utgör en osynlig men avgörande kraft.

De tre ordnarna; Minnarens, Drejarens och Drömmarens; är både andliga centra och maktspelare. Minnarens orden bevarar fördold kunskap, Drejarens riddare bär tron ut i världen med svärd, och Drömmarens gåtfulla orakel sägs forma historiens gång med profetior.

I Tre’s lära är världen ännu trasig. De Tre’s rike återstår att uppväcka. Frälsning kan nås genom tro, omvändelse – eller, för de mest vilsna, genom svärdets eld. Tron är både dom och löfte. Att leda den vilsegångne är en helig plikt. Och när den sista själen funnit sin plats i väven, då skall tidens valv öppnas och de Tre bli En.